Angelica

varför är det så svårt? det kliar i fingrarna på mig, och jag bara känner vibrationerna från mina läppar som försöker hålla sig stängda.

Jag vill jag vill jag vill... har ni märkt en sak...?... JAG VILL!
vad jag vill vet jag inte, bara att jag känner sådan olust till livet hela tiden..
som att något fattas... Visst känner man att det alltid gör det.. Men på sista tiden så har det varit en något så extrem känsla
Vart är du/den/det? Som ska få mig att känna mig heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeel?
Har haft många tankar sista tiden om mitt liv, hur det ser ut. . . 
Jag har det jävligt bra om man jämför med så många andras liv, tex barnen i afrika (för att ta ett extremt exempel)
Jag bor i en fin lägenhet med min mamma och min syster, jag får mat serverad varje kväll då vi alla äter tillsammans, eftersom mamma har ett jobb där hon slutar kl 5 och hinner umgås med familjen, och min lilla syster går i skolan precis som jag.
I skolan får jag träffa en massa vänner som jag gillar och som förmodligen gillar mig?
Jag får lunch där och slipper ta med mig någon fjantig matlåda med omättande mat i.
Vi sitter i klassrum som är fullt utrustade med läroböcker, datorer, utbildade lärare, sittbara bänkar och i allrummet så finns det soffor som vi kan sova på ifall vi bara inte "orkar" med skolan som serveras på ett silvetfat framför oss.
Efter skolan så tar det mig bara 20 minuter att gå hem om jag går sakta, jag har inte bråttom till något jobb för att hjälpa till att försörja familjen eftersom mamma har ett jobb, våran lägenhet kostar inte allt för mycket, och vi är inte en kräsen familj när det gäller andra kostnade över det nödvändiga.
Efter att jag kommit hem slänger jag mig vid datorn som har internet, där jag kan sitta och prata med en massa vänner, och gå in på blogg.se och skriva om mitt liv.
Har jag tur så är emira, tamara, maria eller någon annan fikvänlig själ inne som vill gå och fika med mig, och då tar det mej bara 7 minuter att gå till stan för att göra det.
När helgen kommer så kan jag gå ut om jag känner för det eftersom jag är 18 år nu (wow så coolt)
Där träffar jag också en massa vänner, och inte för att låta högfärdig (men jag får många komplimanger av killar som vill "ha" mig)
att "ha" mig kanske bara gäller för en natt, jag tror knappast någon ser mig och tänker.. WOW hon skulle kunna bli en bra flickvän.. I Just gotta have her.. Nej jag är färskt kött som dom bara vill sätta på. Men iallafall.. det bevisar ju att jag ser någorlunda bra ut?
Jag behöver aldrig gå hem själv för jag känner alltid någon som bor åt det hållet jag bor, och är det så att jag skulle bli tvungen att gå hem själv så skulle jag bara kunna ta upp min mobil som jag har och ringa någon och så var det problemet avklarat.
Alltid när jag har varit ute så hittar jag alltid någon vänlig själ som tycker att jag behöver ha mat i mig. Så det är väldigt sällan jag går hungrig hem i från en utekväll.
Skulle jag nu inte ha några vänner, så bor ungefär hela min släkt i Norrköping. Bara min chilenska släkt fyller upp en hel gård i Marielund. Så hur jag än vrider och vänder på det, eller hur mobbad jag än skulle bli så kommer jag aldrig behöva känna mej ensam. Jag får 1050 kr i månaden som är helt och hållet mina om jag inte har lånat i förskott då blir dom helt plötsligt någon annans, men thats life - för då var ju deras pengar mina när jag lånade dom. AHA!
Jag har inga sjukdomar som hotar mig för livet
så vitt jag vet så kan jag gå och spruta mitt blod i folks munar, för inget hiv eller AIDS har jag att erbjuda..
Jag har hur mycket kläder som helst (om man jämför) och känner jag att jag inte har något så går jag bara hem till min kompis Emira och lånar något
Höhö
Jag har precis fått ett jobb eftersom skolan jag går på ger mig en bra utbildning som får mig lätt att skaffa jobb inom vården. Så jag jobbar på Haga hemtjännst där jag går omkring och hjälper andra människor.. och får betalt för det!
Jag har varit i Danmark, Tyskland och Chile vilket för mig har varit kul och räcker (men det skulle alltid vara kul att utforska mer) Jag har bott i Skåne och fått erfarenheter av ett helt nytt län.
Jag kan "sjunga" skapligt bra, tillräckligt bra för att inte skräma iväg någon iallafall.
Jag har ben, öron, ögon, händer, armar, armbågar, huvud, hår, näsa, mun, mage, rumpa, fötter och allt som en människa behöver för att fungera. Men ett sjätte sinne skulle inte skada ..
Jag kommer inte på något mer... men DAMN my life is good


Men ändå så kan jag
inte få bort känslan
av olust till livet
något är det som jag saknar
oerhört mycket ...