Angelica

Det sägs att man lär sig av tråkigheter. Men jag vill inte lära mig hur det känns att vara så djupt förälskad och kär i någon att man skulle kunna göra exakt vad som helst för den personen. Att när man går och lägger sig och sover om kvällen så kan man inget annat göra än att försöka somna så fort som möjligt eftersom man vill vakna så fort som möjligt för att få spendera ännu en dag med den man älskar.Man står framför spegeln och granskar sig själv noga för att allt ska var så perfekt som möjligt. Man sprutar på sig parfym för att lukta så gott som möjligt och överdriver med deoderanten. Borstar tänderna 2 gånger för mycket och köper ett extra stort tuggumipaket för att säkert veta att dom kommer att räcka.Rakar sig från topp till tå och smörjer in sig med lotion över hela kroppen så att man glänser sådär vackert..Och även fast man inte alltid granskar sig själv så nogrant så tänker man hela tiden på att man vill vara så perfekt som möjligt, om inte vacker så vill man vara rolig om inte rolig så vill man vara smart om inte smart så hjälpsam och snäll som möjligt. Man är sig själv.. hela tiden är man sig själv.. men man överdriver sina bra sidor till maximum för man vill visa att man är den perfekta flickvännen. "det är mej du vill ha och alltid kommer vilja ha"

"jag vill inte lära mig hur det känns att...."

Det är lättare sagt en gjort.. jag har varit kär en gång. Och ni kan tro att det tog av mina krafter att vara något som jag på senare tid kommit på att jag inte var/är.

Varför är det så svårt att hitta en kille när man har håret ihoppknutet till en ruffsig boll där bak, joggin byxor, en ful NOTuringad tröja, osminkad så att finarna lyser så där vackert rött så det bara skirker ut orden OFRÄSHT! När man helt enkelt bara är utan några masker eller ridåer.

Varför?

Jo för att den här världen som vi lever i.. jag behöver inte ens gå så långt. Den här STADEN som jag lever i är så fruktansvärt utseende fixerad så att det skriker om det, och då menar jag ett sånt där hysteriskt skrik som gör så att det värker i öronen

"du måste sminka dej, du måste ha uringat, du måste ha en fin hårfrisyr, du måste vara brun, du måste vara fin utan smink, du måste vara vältränad, du måste ha kondition och träna 73913 gånger per vecka, du måste.. du måste.. du MÅSTE?"

SAMTIDIGT så hör man snacket som går "det är ju inte bara utseende... har tjejen inte en bra personlighet så kan hon ju dra.. hellre en tjej som ser bra ut och har jätte bra personlighet än en tjej som är Skit snygg och är helt blond i skallen"

Men okej.. vilka mogna män ni är som har insett det. Men jag måste ändå strycka under "hellre en tjej som ser bra ut som har... än en skit snygg tjej soom..."

Vilket fall som helst så måste hon ju se bra ut?

vi människor har tappat bort förmågan att se och lyssna med hjärtat. Vi tror att vi gör det och vi vill säkert göra det.

Men tyvär är det så att ifall en tjej/kille har det minsta lilla felet på sitt utseende då är man körd!

Jag snackar av erfarenhet, saker jag hört och saker jag själv varit med om.

Det värsta är också dom.. dom som vet att dom är rätt tråkiga, rätt osociala och inte alls roliga. Dom anstränger sig istället som in i Norden för att se bra ut. Gör plastikOperationer hit och dit, bleker tänder m.m

Men.. det duger inte heller.. för då ska man ha en bra personlighet!

Krångligt?

Nej LOVE ska inte vara.. krångligt.

Vart tog "han/hon ska vara snäääääll, omtänksam och ärlig" vägen?

Nej nu måste man vara nästa Shan the Man eller kanske Johan glans för att en tjej ska nappa eller.. kille.

När jag ser vad det är jag sitter och skriver.. och hur jag tänker.. så innser jag.. att jag aldrig kommer hitta mig en kille.. för jag kommer aldrig på ett seriöst sätt tro på att killen faktiskt tycker om mig för den JAG är och inte den jag så starkt anstränger mig för att vara.

Kanske någon dag kommer jag göra det.. men Absolut inte nu

Jag är ful och tråkig sådeså

Den som har dom beskrivningsorden för sin drömflickvän kan ju ringa mej på 0704 ****07