Angelica

En mörk och kall plats som påminner om en grav

En grav på en kyrkogård där en kvinna med svart klänning står med en vit ros

En ros som ska symbolisera att manen som ligger i graven framför hennes fötter är saknad.

Ett blött ljud hörs rinna sakta ner för någons kind, det kallas tårar, tårar som rinner när vi är ledsna eller glada

Vi använder dom den dagen någon föds, den dagen någon dör.

Det är roligt hur vi kan använda samma sak på så många olika sätt

Allt har med situationen och betoningen i ens röst vad som gör hur man menar saker som man säger till andra

Man sårar, man lyser upp

Solen lyser också fast på ett annat sätt, den finns här hela tiden. Den är svår att locka fram eftersom man själv inte gör det, den kommer när den vill komma, när den ska komma.

En glädje i någons ansikte är betydligt mycket svårare men kan vara lättare än att andas.

Man måste bara hitta den där speciella knappen och trycka på den hårt.

Så det tjuter, så man får svar. Om att ja du har lyckats

Allt kan verka förvirrande för det är trots allt bara ord som har satts ihop som på ett märkligt sätt skapar meningar och betydelser som folk kan ta till sitt hjärta eller strunta i.,

För när man väl kommer fram till slutet så har allting att göra med hur man gör sina val, nej eller ja? Det finns alltid ett kanske, men det lutar alltid mera åt ett håll än åt ett annat

Allt har bara med osäkerhet att göra, en osäkerhet som har med omgivningen att göra, som förvirrar än själv.

Vad beror allt på om det inte är människan som skapar allt. Man skyller vilt på allt och alla andra men har svårt att se sig i spegeln och säga. Det är jag, mitt fel. Jag.

Egentligen bryr sig ingen fast man vill intyga sig själv att man är den som bryr sig mest.

Man vill så mycket men man kan inte tvinga sin hjärna, sitt hjärta och själ att vara någonting man faktiskt inte är. Det är svårt att spela hjältemodig när man egentligen inte är kapabel till det utan bara vill.

Det man vill kan man göra om man bara kämpar sig fram? Det finns alltid en gräns. En gräns som lyser tydligt i allas liv. Man kan inte kämpa hur långt som helst, för sen kommer döden som tar stop på oss allihop, men vem säger att det inte finns liv efter döden? Det kanske finns en fortsättning, en plågsam fortsättning att hitta tillbaka till livet igen. Men vill man verkligen leva om igen fast kanske från en annans ögon? Vill man leva det vi kallar "Livet" ett gång till? Jag vill inte, jag skulle aldrig tillåta mej själv att göra det. Fast jag så många gånger när jag suttit i baksättet i morfars bil på väg hem till mormor tänkt, hur hade allt varit om man fick tillåtelse att spola tillbaka tiden 10 år och göra om allting, med exakt den intelligens, erfarenhet och idéer som man har när man stiger in i bakåt tidens maskin. Tänk om. Men skulle det göras till någon nytta eller till elände. För saker och ting händer väl av en anledning eller hur? Barn som är i 7 års ålders våldtas av en anledning eller hur? Gamla tanter som slås i huvudet och blir rånade av pundhuvuden, det görs väl av en anledning?

Jag hatar livet fast jag vill ändå fortsätta leva det till den dagen då det är meningen att jag ska dö.

Jag vill dö nu.

Det finns så mycket att säga till alla, så mycket som man bara vill spotta ur sig, som man vet sårar - både för än själv och den man spottar det på..

men man låter bli, för att? För att man är rädd antar jag.

Man vågar aldrig ta det där steget som kallas "risk" eftersom -risken- är den att allt studsar tillbaka på än själv, och man i slutändan blir den som ligger ner på marken gråtandes utan att någon ser än, för mycket sanning är inte bra för någon.

Jag tror det är hälsosamt att ljuga för sig själv ibland, att försöka leva sig in i en värld där saker verkar bättre än vad dom egentligen är, för om man hela tiden fokuserar sig på verkligheten så kommer man förr eller senare bokstavligt talat gå under.

Man ska också hålla det man vet om den verkligheten vi lever i för sig själv. Man ska stänga in sin själviska begäran av att få allt man tänker på sagt. Man måste lära sig att ens ord, ens tankar, ens syn kan såra andra, kan få människor att dras ner i samma depression som man själv befinner sig i.

Livet går ut på att tänka på alla andra, för om man bara tänker på sig själv blir man ensam och blir den som inser att man står tomhänt, dessutom så händer det mer än sällan att man får dåligt samvete, ångest om man vet att just -Du- har sårat någon, svikit någon. Så egentligen, bryr vi oss om andra eller handlar det i slutändan ändå att man är självisk. Man gör ju det för att själv må bra.. man mår bra av att andra mår bra?

jag vet inte när jag ska gå, jag vet inte när jag ska springa, jag vet inte när jag borde stanna upp, jag vet inte när jag ska stå helt still, jag vet inte när jag ska vara tyst, jag vet inte när jag ska skrika, jag vet inte när jag ska känna, när jag inte ska känna, jag vet inte när jag ska skratta, jag vet inte när jag ska gråta, jag vet inte när jag ska gömma mej, jag vet inte när jag ska synas, jag vet inte när jag ska, jag vet inte när jag inte ska. Jag vet inte när jag vet. Jag vet inte när jag är ovetande.

Jag vill bara gör inget och allt på samma gång.

ingen i hela världen kan beskriva hur en sorg känns eftersom alla,
alla upplever den annorlunda.

den värsta känslan jag vet, är när oro tankar, ens olyckliga tankar, ens värsta tankar rinner sig ner i magen och sätter sig som en klump. man tappar matlusten man vill dö man vill skratta gråta för bättre försämra. man vill göra något åt man vill låta bli man vill leva man vill dö man vill ge upp man vill kämpa man vill göra allt man vill göra ingenting. Man vill hoppa man vill stå still man vill älska man vill hata.




Aj..

dom senaste dagarna har varit soliga och varenda dag har jag haft något att göra..
det känns så bra att aldrig behöva vara ensam..

FREDAG- då var jag på Otten och det var sjuhelsike roligt, men det roliga ledde till en bakfull


LÖRDAG- den lördagen spenderades med familjen då vi åt god mat och sedan rastade en bauuta stor, hund åt min kussin som hade bröllopsfest.
Det vart en tidig kväll och en tidig morgon



SÖNDAG då jag gick ut på gården och solade med mamma lite..
det var så skönt så..



Jag gick sedan upp och fixa mej för att gå till Marielund där hela släkten skulle fira min lillebrors födelsedag och hälsa Svante (min bror) och hans flickvän välkommna till Sverige eftersom dom båda bor i Finland nu.. Så det var riktigt myspys att få träffa honom eftersom det var exakt ett år sen!
Pappa var också där.. vilket var en väldigt bra tajming att ha sin permission på.
alla var verkligen samlade.. iallafall dom som kan räknas bland det "viktiga" folket i mina ögon!




Sen blev det MÅNDAG och jag vandrade till skolan för att göra ett tråkigt prov som jag sket i, så man kan säga att jag gick dit i onödan!
Träffade iallafall Svante, Marly, pappa och syskonen på stan när jag var på väg hem.. så vi tog en fika tillsammans.
Sen senare på kvällen gick jag till marielund och umgicks med släkten lite medans jag väntade på att träffa Emira för vi skulle prata. Och prata gjorde vi över en pizza.

Sen vart det TISDAG och den såg ut så att jag vandrade iväg till parken där jag mötte Gina.. där vi tillsammans mötte pappa, jassna, joakim, svante, maja, marly, alan, medina, jani och några till.. åt grillat kött med god hemlagad potatissallad.. jag älskar..älskar.. älskaaaaaar chilensktillagad mat! MOHA!
sedan vandrade jag hem, men i samma sekund som jag klev innaför dörren så ringer min mobil där Cloudio frågar om jag ville vara barnvakt och "Ja" svarade jag.. Linda kom och skjussade mig till Marilund (hon fick sitt körkort samma dag så jag var hennes första passagerar!) lite småläskigt sådär :P
Jag var iallafall barnvakt åt 3 underbart söta små barn + min underbart söta lillebror.. Blev bjuden på kebabbpizza och kollade på tv innan jag gick och la mig..
 
ONSDAG- En tidig morgon .. med kaffe och en lång pratstund med Linda.. det var verkligen jätte mysigt.. hon är trevlig att prata med och Nescafé passar mig perfekt i smaken!
Sedan så gick jag och mötte upp gina.. så gick vi tillsammans till Folkparken och la oss ner och solade.. efter 1 timme eller 2 kom resten av släkten med grillar och bollar och massa gott kött.. läsk.. korv.. melon.. ja allt du kan tänka dig som passar till ett grill parteeey!
vi hade hyrt vollybollplanen i 2 timmar så vi körde det dårå.. jag kan säga att våran släkt innehåller många dåliga förlorare .. sanden brände sönder mina fötter så det vart att sitta i badkaret sen med fotfillen och fila bort all fastbränd sand

Sen vart det TORSDAG och då tog Patti studenten så det var fest fest och återigen fest!
Efter utspringet så tog jag och gina en promenad och köpte glass.. that smakade delishhööös! det passade sig bra att göra något tyst.. och lugnt.. för sen kom vi tiill allt ståhej!.. Champagn och bål.. öl och grillat och ja allt allt allt som får en människa att gå upp dom där överskotts kilona :D
men det gör mig inget för snart kommer jag satsa på hård träning!
Vi gick ut sen vid halv 12 och.. fick stå i kö i 50 minuter innan vi kom in på Otten.. Jag kan lova er att det var INTE lite folk.. och vart man än vände sig så kännde man igen någon.. pang pong bang boong!
avslutade kvällen med en promenad ända hem till mej.. med en trevlig kille som verkligen gick att prata med! Sen gick jag och la mig och sov gott kan jag lova




Idag har jag jobbat och sedan lagat mig en festmåltid! Och nu sitter jag här och ska snart sova för i morgon bär det av till Himelstalundsfältet där hela släkten ska spela fotboll och grilla.. och..... sola =)
Jag är soloman! :D


Aja hejssvejs!


/Angelica